eller 18 veckor korrigerat!
Han har börjat le mycket oftare nu och mycket längre. Han har börjat använda sin röst lite också och inte bara för att skrika som en babian! Han sparkar och far med benen så man tror att han försöker ta sig igenom golvet.
Måste rekommendera en sak också, det kommer!
Han ligger bra på magen och håller huvudet i nästan en minut helt själv. Han älskar att ligga på axeln och kika efter han har ätit.
Vi vägde och mätte honom förra Fredagen, då vägde han 5.95 kilo och var 58.5 cm lång. Mycket att kläderna är nu för små och idag använder vi stjärnbodyn i storlek 50 för sista gången.
Mason har inget schema när han sover och inte. Utan han sover när han vill och är vaken när han vill.
Här är några foton vi tog igår när han sov som bäst... Vad tycker ni?
Tror det blir enklare att säga hur gammal han är i korrigerad ålder för att säga att han är 16 veckor (4 månader) blir ju inte rätt. Han är på ungefär samma nivå som en normalt född 6 veckors bebis så vi säger så från och med nu.
Idag är han då 6 veckor. Han pratar (jollrar) inte, leendet har vi inte sett sen i helgen, han sparkar med benen som en knasboll och håller huvudet uppe väldigt stadigt när han ligger på mage (se bild)
Han sov från 8 till 4 utan ett pip för att käka frukost igen vid 9. Nu sover han igen och han är riktigt rofull idag trots sina sprutor igår.
Vi firar med lite paket som kom med posten idag!
Idag är det dags för andra dose med vaccin. Det är en spruta i vardera ben. Sist tyckte jag inte det var så farligt då han skrek så mycket i alla fall innan de ens had ebörjat och varken mer eller mindre efteråt. Men nu har han ju lugnat ned sig så det känns så surt att störa honom på något sätt.
Han har börjat dreggla något otroligt och igår fick vi ge honom smärtstillande för han kunde inte komma till ro. Efter att ha prövat allt annat under hela dagen fick han 2.5 mil med Calpol och somnade som en stock i 4 timmar. Han måste ha haft ont någonstans!
Ja ska även be dem kolla hans rumpa som är alldeles röd och sårig. Jag har smörjt in hans lilla rumpa vid varje blöjbyte sedan han var nyfödd så jag förstår inte hur det kan bli så rött och se så argt ut. Eller man kanske sla vända på det, hur hade det sett ut om jag INTE smörjt in det? När jag jämnför med bilder på nätet är det ju ingenting men ändå, kan ju inte vara skönt för den lille.
Nu ska tvätten ut på linan innan hundarna ska ut innan vi ska till doktorn!
So long!
Det är svårt att beskriva hur jobbigt allting är och har varit. Man låtsas som ingenting och tar inte i tag i den problemen och hur det tärt på en under en lång tid. Det är bara en ny dag en ny dag och en ny dag. Till slut så spricker man och orkar inte mer. Jag undrar ofta VARFÖR, vad har jag gjort för att förtjäna allt ont som händer mig? Igår var en sån dag. Eller egentligen hela veckan.
Det blir helt enkelt för mycket. Det är daglig medicin, det ska masseras, ges medicin igen, matas, tvättas flaskor, masseras, bytas, gås ut, laga mat, städa, packa inför Sverige och bröllop. Man ska försöka se någorlunda ut på bröllopet och kanske hinna med och tvätta året och kanske till och med måla naglarna?
I går i alla fall så skulle vi träffa Professor Stenson. Jag trodde väl helt könsskadad som man är att det skulle vara en man, en kvinna kan väl ändå inte vara professor!? Det visar sig vara Magda som varit med oss sen Mason föddes. Vilken lättnad, någon man känner och någon som känner OSS! Jag är så trött på att berätta samma historia om och om igen. Jag kan ju säga att jag gick där ifrån 10 kilo lättare.
Hon sa helt enkelt, kasta ut ALLT ni köpt för att hjälpa koliken, det funkar inte. Byt mjölk vilken vi gjort till Hipps ekologiska ersättning. Håll er till Gaviscone och Zantac för GER'et (halsbrännan) och strunta i resten. GUD så skönt att bara kunna kasta ut skiten och slippa stå där och försöka komma ihåg vilket det var dags för vid nästa matning och hur många gånger han haft den där vätskan under dagen. Alla flaskor, tabletter och pulver åkte i SOPPEN!
Nu får han järn och multivitaminer en gång om dagen, gaviscone varje flaska och Zantac tre gånger om dagen. Nu hoppas vi att den nya mjölken gör susen. Hon sa även at gör den inte det BYT! Vi har ju vart livrädda att byta ifall han skulle få ont i magen. Inga problem tydligen. Jag känner mig lätt som en fjäder!
Vi hämtade ut hans nya flaskor från MAM och jag ska inte ropa hej förens jag är över bäcken men han dricker saktare och det rinner knappt något ut ur munnen på honom. Tänk om det kan vara så bra att vi hittat VÅRA flaskor?
Vi åkte och shoppade lite mellan mötena och Mason fick lite nytt till garderoben, lite bodys, mössor, nya pyjamaser, tröjor och en kapsylmössa från H&M!
Jag köpte en par nya ballerinas som är som att gå på moln, det tyckte jag att jag var värd. Väl hemma gnisslades det en del men inte alls lika farligt som de två dagarna innan. Vänder det kanske?
Nu vart det långt och jag borde ta tag i packningen medan Mason sover. Vi åker imorgon bitti vid ÅTTA!
Matchar hans nya playsuits - Next
Gillade dem så mycket att jag köpte nya fast en storlek större - Next
Gullig med ett par jeans!
Resten ligger redan i tvättmaskinen!
Svärisarna har åkt hem och det är så lugnt, för tillfället. Skrik-Pelle sover i vagnen efter en långpromenad och vi sitter egentligen bara och väntar på att pappan ska komma hem så vi kan åka och shoppa. Det bränner i fickan och kliar i händerna.
Måste fylla på med lite basplagg i Mason's garderob inna vi åker till Sverige så får vi shoppa loss på Kappahl och Newbie när vi väl är hemma.
Har hunnit städa lite och även ge hundarna lite TLC, klippt klor, borstat tänder, rensat öron och klippt lång hårtestar. Nu sover de så gott lite överallt och jag hoppas de inte känner sig allt för undanskuffade i kaoset. Tigger är lite gullig. När Mason sover där uppe så kilar han upp och lägger sig i sängen, inte allt för nära, men nära nog för att hålla koll på den lille. Skriker han lyfter han på huvudet och tittar på mig för att försäkra sig om att jag har hört att han gastar minsann. Ligger han på skötbordet och gapar så kommer han in i rummet och sitter brevid för att kolla att jag har koll på vad jag håller på med.
Om jag får tid ska jag se om jag hittar något nytt att ha på mig ikväll, jag ska nämligen UT! Det är en fund raiser för Simpson's och Neoavdelningen där Mason låg, självklart måste jag gå dit och hjälpa dem få in pengar, det är ju en underbar vad det nu heter. Jag inser oftare att min svenska riktigt tryter. Fund raiser, ingen aning vad det heter på svenska. Good cause, ingen aning. I alla fall så ska vi försöka få in pengar till neoavdelning, bättre än så kan jag inte förklara. Det är BYOB - bring your own bottle så jag tar med mig en flaska vitt.
Som sällskap har jag Anita och Diane, det ska bli SÅ KUL!
En bild från när vi var ute i Edinburgh förra året
Skulle egentligen skrivit igår men det var totalkaos hela dagen. Vi började natten med att Mason skrek mer eller mindre hela tiden. Eller skrek, han kvider då han har ont. Vi fick lite sömn och på morgonen satte han igång igen och då vart jag galen. Jag ringde doktorn och sjukvårdarna som vart här och gav dem ett sanningens ord. Nån ordning får det faktiskt VARA!
I alla fall, sagt och gjort. Jag fick en tid hos doktorn på eftermiddagen och redan på morgonen var det dags för hans vaccinationer. Han skrek varken mer eller mindre än han gör när det bränner i halsen på honom så det var egentligen inte så mycket att bli stressad över.
I alla fall, ut därifrån och ned till stan för att hitta ett tyst litet fik för att mata den lilla snobben. Han sa inte ett knyst, vilket var tur då fick vi lite lugn och ro. Hem och undvek svärföräldrarna genom att möta L-A, Carlie och Julie för en snabb lunch och lite skitsnack.
Väl hemma så måste jag säga, HERREGUD! God love them men det är TUR att mina svärisar inte bor närmre just nu. Oj, tre hundar, en skrikandes unge och två pensionärer. Jag tror jag höll på att få en liten attack där på eftermiddagen så jag tog en skrikande ungen ut i vagnen och gick varv runt byn i solen.
Upp till doktorn där vi fick nya tabletter utskrivna. Nu får vi hålla tummar och tår för att det funkar.
I alla fall, back till roligare saker. Igår var mitt BF - 30 April. När de sa att han skulle vara en stor bebis så trodde jag först inte på dem. Hallå han vägde ju bara 1580 gram! Haha, tji fick jag, 4100 gram väger klimpen. Han går upp nästan 100 gram per dag! Nu ska man vara glad att man inte hann varken till BF eller fick gå över tiden *kallsvettig*
Vi gick ut och käkade middag igår och det var en trött mamma och bebis som stöp i säng igår. Han åt vid 12, 4 och sen 8 igen imorse. Lilla killen, så duktig!
I alla fall, idag är en ny dag. Jag har MASSOR att göra och ska börja med att hoppa i duschen.
Bärsele från Chico, funkar utmärkt än så länge!
Vi var ju som sagt på sjukhuset för att kolla Mason's höfter och tyvärr så var det inte helt som det skulle. Vi ska tillbaka för att kolla med ultraljud exakt hur illa ställt det är och om det behöver åtgärdas.
Helst, ber till Gud, så ser jag att han slipper. Det är en metalställning med hängslen som bänder fötterna utåt som han då måste ha i 12 veckor 24 timmar om dygnet. Man kan inte bada honom eller något sånt. Stackars barn, som om det inte kunde räcka nån gång?
Det är alltid något och jag försöker att inte vara negativ men det är tamej 17 alltid något som är-går fel och det är jobbigt att aldrig kunna slappna av. Är det inte barnet så är det hundarna eller huset eller bilen eller famlijen eller vänner eller jobbet eller kunder eller något annat. Att det ALDRIG bara kan få vara BRA!?
När är det min-vår tur att få lite tur och lycka? Jag tycker inte jag ber om mycket men det kan väl vara min tur snart?
för att den nyaste medicinen funkar nu. Igår när vi var på sjukhuset så bara skrek han otröstligt. De som undersökte honom frågade om han alltid var så här. Vi svarade att de senaste tre dagarna har han vart så men inte innan. Vi förklarade att han hade kolik och att vi köpt nya flaskor, nya droppar och allt annat vi håller på med. Sköterskan ser inte vidare övertygad ut. Hon ber oss mata honom för att se om det hjälper. Innan det har han både hunnit pinka och bajsa på henne för övrigt.
Vi matar honom men han forstätter att GALLSKRIKA! Hon förklarar att ett barn som gjort ifrån sig och är nymatad INTE borde skrika så om det inte är något fel. Hon säger att hon tror inte alls att det är kolik så det oftast är vid en specifik tidpunk på dagen inte hela tiden. Hon tycker att vi ska ringa doktorn för att se om det kan vara GER eller även kallat acid reflux.
Jag ringer direkt och tjatar till mig ett recept som jag sprang och hämtade imorse med ungen i bärselen i värsta farten så fort apoteket öppnade. Han SOVER, tyst som en mus!
Jag lovar att är det GER så ska jag nita de två sjukvårdarna som varit här i flera veckor och övertygat om oss att det 'bara' är kolik! Stackars barn. Men nu ropar vi inte hej förens vi är över bäcken, men ta i trä så sover han så fridfullt i alla fall.
Alltid är det samma sak, man ska vara sin egen polis, läkare, snickare och mekaniker för man kan banne mig inte lita på någon eller förvänta sig att de kan sina jobb.
Funkar inte det vi fått nu så ska de utreda om han är allergisk mot mjölk.
Nu ska jag springa vidare här hemma som en vessla och städa upp efter nattens kalablik innan lille musen vaknar.
Solen skiner men det blåser halv orkan ute :( Blir ingen långpromenad med vagnen idag inte. Tror jag hörde hur ännu en tegelpanna gled av taket inatt. Vart är våren?
Snobben har i alla fall sovit bättre inatt och vi köpte nya receptfria droppar igår som jag testade nu på morgonen. Ta i trä, ungen har inte sagt ett pip!!!
Inte ett skrik, inget böjd bakåt som en ostbåge, inga krampaktiga tag med de små händerna. Utan precis som en bebis ska vara efter mat, lugn och avslappnad.
Vågar man hoppas?
Liten Mason bara någon dag gammal
Tji fick jag som skrev ett inlägg om hur bra Mason sover. Inatt har han vart riktigt kinkig. Ätit varannan timma och gnällt mellan måltiderna. Imorse vaknade han vid sex och gnällde två timmar efter sista maten så jag la honom i våran säng. Vid nio fick jag väcka honom, inte ett pip sa han! Fem timmar utan käk?
Han blir så ledsen efter mat att han gallskriker så jag måste ringa någon och be om hjälp. Dropparna hjälper inte alls, kan han vara allergisk?
fick åka ambulans in till barnakuten imorse med Mason. Att det aldrig tar slut!
Nu är vi dock hemma igen.
Klickade hem en lite filt åt honom från Lilly & Sid igår.
Babyskyddet är verkligen inte lämpat för prematurer. Han är alldeles för liten och man får väga upp dålig andning (då han sitter så illa) med faran (och att det är olagligt) att åka utan. Vi körde självklart med honom i skyddet men jag satt och höll honom under ryggen hela resan så han inte säckar ihop allt för mycket då syresättningen påverkas.
Väl hemma var jag redigt mör efter att ha suttit som en påse skridskor i 40 minuter.
Huset var iskallt då ingen vart hemma och det var med ren panik jag satte på både ugn och gasplattorna för att värma upp det snabbare!
Nu har vi spenderar 48 timmar här på sjukhuset för att lära oss allt om Mason's krav och behandlingar. Han äter ungefär var 3 1/2-4 timme. Vi byter först blöjan, äter, rapar och tillbaka i säng.
Nu ligger han på en kudde mellan oss i sjukhussängen och sover gott.
Vi väntar på blodproven och att läkaren ska komma och göra en sista undersökning innan de släpper HEM oss!
Lilla snobben får komma hem. De räknar dock med att vi kan få vänta 4-5 timmar till...
Overallen från Emile Et Rose var alldeles för stor så det fick bli en till. Nu håller vi tummarna för att den hinner fram innan snobben kommer hem på......
FREDAG! Japp, ni hörde rätt! Idag åker vi in till sjukhuset och bor två nätter så vi lär oss ta hand om lille Mason. Så idag blir det att packa!
Mannen ska fortfarande jobba dagtid under två dagar så han får kolla posten. Det snöar ute och blåser iskallt så en overall till hemresan är ett måste!
Idag ska jag installera babyskyddet och isofixen i bilen så det är klart också. Hundarna ska till A och O tills på Lördag. Jag ska på min första föräldrakurs idag med alla andra blivande mammor men vi får se hur vi gör. Det kan bli att jag struntar i det och går nästa vecka. De kommer prata förlossning idag och det har jag ju liksom redan fixat!
Här är overallen i alla fall, tog preemie storlek!
Idag är vi fyra veckor minsann... 4 veckor på sjukhus. Känns overkligt på något sätt. Han är så himla avancerad sån vi ska vara så nöjda med honom och hans framgång!
Senast igår när sjuksköterskan frågade när hans BF är och vi svarade 30 April så trodde hon inte på oss. No way, sa hon?! Han äter bättre än många barn som föds när de ska! Han växer så det knakar och mår bara så bra!
Igår försökte vi mäta honom, det gick väl sådär men vi fick det till ungefär 47 cm. Sen är ju båda jag och pappan långa - 180 och 185 respektive!
Han har ingen sond kvar, får nu bara vitaminer via spruta i munnen. Det kommer vi få fortsätta med hemma själva.
Idag ska vi ta våra flaskor med oss in så han lär sig dricka ur dem.
Igårkväll fick vi bada lille snobben. Det är mycket man ska lära sig innan man får ta hem dem, en hel lista med saker som ska bockas av. Bada var en av dem!
Han var mer vild än tam och hungrig som en varg så det var lite kinkigt emellan åt!
När han väl fick ligga i badet vart han dock knäpptyst, låg där och bara chilla. Sen var det snabba puckar och han ville ha mat. 60 milliliter på FEM minuter, vilken gam! En rap och 20 milliliter till. Sen somnade han direkt och sa inte ett pip.
Satte igång tidigt imorse och städade som bara jag kan. Jag har legat på latsidan när det gäller städningen de senaste månaderna, det får jag erkänna.
Men nu är det skinande rent. Skulle behöva moppa men det är så blött ute att det känns lite onödigt.
Har lagat mat som jag ska frysa in. Lätt att tina om man har dåligt med tid.
Idag väger snobben hela 2130, han har gått upp 120 gram på tre dagar - duktig kille!
Nu är jag helt slut, lunch ut i snö-regnet med hundarna innan vi åker och hälsar på the amazing Mason!
Beats only for you...
Vilken sötnos va? Gårdagen gick jättebra för lillen. Imorgon ska ha vägas igen, håller tummar och tår.
Idag ska vi förhoppningsvis bada Mason för första gången! Härligt!
Imorgon ska de sluta med koffeinet och 48 timmar efter det om larmet inte gått får han komma av alla monitorer! Då slipper vi alla sladdar! Efter det, HEMKOMST!
Japp, utan sladdar och utan koffein är det vägen hem som väntar.
Planen är att jag åker in och bor på sjukhuset några dagar och vänjer mig vid allt. Sen får han komma hem! Jag vågar inte hoppas och tro allt för mycket men de har sagt att vi kanske har honom redan på fredag, vilket betyder att vi har tre dagar att fixa ALLT - paniiiiik!
Som fått flytta till en 'big boy bed'
Nu fanns det äntligen en säng ledig så Mason fick komma ur sin kuvös. Stora killen!
