Räddare i döden

är det inte vad Pippi säger? Aja, räddaren i nöden har jag hittat i alla fall. Låt mig få presentera SEA BAND!

Sea-Band är ett akupressurarmband mot/lindrar illamående vid graviditet och åksjuka. Armbandets funktion bygger på tryck mot akupressurpunkten P6. Armbandet som är tillverkat i ett elastiskt textilmaterial, har en påsydd plastkula som trycker ner och stimulerar en akupressurpunkt, P6 som sitter på underarmens insida. Sea-Band används på båda handlederna. P6-punkten är lätt att hitta med den tydliga bruksanvisningen som medföljer i varje förpackning.

Vi åkte till ett större apotek för att se om dom hade något mot mitt otroliga illamående men återigen så fanns det inga tabletter men dom föreslog Sea-Band. Värt att prova tänkte jag och satte på dom på handlederna redan i bilen på väg hem. Inget illamående, men det kanske satt mellan öronen? Dag två, Lördag, satte på dom vid tolvslaget och klararde till och med en tjejkväll utan illamående. Fluke tänker jag, mitt illamående kanske bara slutat? Dag tre, Söndag så tänkte jag att jag provar utan banden hela dagen för det KAN ju vara så att min kropp äntligen vant sig vid alla hormoner och att jag inte mår illa längre.
Bam, halv fem så var jag däckad på soffan. Så då åkte dom på igen, visst det tog någon timma innan dom började verka men vid 7 tiden mådde jag bra igen. Kanske inte världens bästa bevis men jag tänker köra vidare på dom här banden vill jag lova.
MEN, dom gör lite ont alltså om jag ska vara helt ärlig, men nu får man välja mellan illamående och lite ont i armarna så tar jag hellre smärtan. Brukar flytta dem lite upp och ned under dagen så tryck"såret" får chans att vila lite.

Finns att köpa på Apoteket i Sverige för 145:- och värda varenda krona!

Illa, jag mår illa!

Det verkar som om jag mår extra kasst var tredje dag ungefär. Igår kväll vid 11 trodde jag att jag skulle tuppa av! Att man kan må så illa? Så det var ju bara att trippa ned för trappen och hämta burken med Ginger Beer. Det är en alkoholfri dryck som smakar ingerfära, jag avskyr ingerfära men det ska tydligen hjälpa så det är bara dricka och se glad ut.

Vaknar nu på morgonen med en huvudvärk från hell. Tar en kopp the och en macka och hoppas på det bästa. Hade väl inga jättestora planer idag men att ligga på soffan och må skräp börjar ta på krafterna. Att aldrig känna att man mår helt på topp under tre månader är en lustig känsla. Hoppas brevbäraren kommer med roligheter nu på morgonen, det får bli första målet. Sen ska jag försöka ta julkort på hundarna! Vi får väl se hur mycket jag orkar.
I eftermiddag ska jag klicka hem lite nya kläder, mina skinny jeans börjar bli lite tajta runt magen så jag tänkte klicka hem lite myskläder så man ser någorlunda ok ut fast man går hemma och hasar och mår skräp.

Och andas ut........

Så chansen att bebisen har down syndrom är alltså 1 på 29955!
Jag är ingen höjdare på odds men det verkar ju positivt i alla. En sak mindre att oroa sig för.

Igår kom nya riktlinjer för barnfödsel och val i detta i kraft så nu håller vi tummarna för den 4 Januari!

 


Vikt

Med tanke på allt jag tryckt i mig och hur lite jag gjort i och med två operationer så vart jag lite förvånad när jag vägde mig för första gången på flera månader. Jag visste ju ungefär vad jag vägde innan när jag gick på LCHF och var väldigt nöjd med min vikt och jag mådde bra. 
Med det konstanta illamåendet så var det mest bröd och pasta som gick att äta så jag var ju 100% säker på att jag gått upp minst tio kilo trots att kläderna fortfarande passar. Jag har verkligen tryckt i mig allt i kolhydratsväg och även frukt som jag aldrig gillat innnan. Jag är inte mycket för godis men chips och dipp kan man ju säga slunkit ned både en och två gånger i veckan. Jag har ju slutat gå 5km plus varje dag pga av illamående, dåligt väder och värk i armen.

RESULTATET? 2 KILO PLUS! Jag är nöjd med det. Med tanke på att jag gått upp två bh storlekar så ligger säkert det mesta där!
Enligt all gravidinfo jag läst är det normalt att gå upp allt från 0.5 - 4 kilo, vissa som kräks mycket går till en början ned i vikt. Men jag är nöjd med att på 3 månader bara ha gått upp 2 kilo. Då vet jag varför mina kläder fortfarande passar!

Godmorgon!

Här är man trött vill jag lova! Jag ger all min 'vad det nu heter' till dom som jobbar heltid, det hade jag ALDRIG fixat! Inte en chans alltså. Jag orkar knappt sitta upp dagtid. Hade jag inte så ont i ryggen hade jag legat i sängen hela dagen och glott på folm och vilat. Men som sagt, ryggen ,den ryggen. Det är typ ryggslutet som gör ont, mest ont när jag ligger ned. Så jag är trött men kan inte ligga ned och sova för länge utan att få skitont.
Mår lite illa också tror jag minsann.

Imorgon ska vi ut och fira min födelsedag,
jag tänke pimpa en sopsäck, det är väk det enda som passar egentligen. Tanken att ta på mig smink och locka håret känns som att springa ett helt maraton. Ingen ork!

Där inne

pickar ett litet hjärta! Det fick vi se idag och allt ser bra ut. 14 mm lång, vilken baddare va? Nu blir det inga fler UL förrens vid vecka 12 om det inte skulle kännas konstigt igen!

Första dagen utan illamående!

Tummen upp!

Plus!

Jaha, då börjar jag väl skriva då fast man egentligen inget vet innan 12 veckor. Men det kan ju vara kul att läsa tillbaka om allt skulle gå vägen *hoppas*
Vet inte exakt hur många veckor då jag inte riktigt fattar hur man räknar men inte många veckor. Men nu håller vi tummarna, vi, det är ju bara jag som vet ännu!

Nyare inlägg