på ännu en sovande bebis.

 

 

Natten var helt ok, lunchen, inte ok. Det är så störigt att man aldrig kan veta NÄR han sätter igång. Man kan ju aldrig planera något med någon då det inte är vidare kul att hänga med folk när han skriker sig hes.

 

Grannarna sa idag att det var första gången de hörde honom när vi körde in genom grinden idag. Den äldre damen påpekade snabbt att han var röd i ansiktet av all gråt. Ja, sa jag, och vad vill du att jag ska göra? Ser det ut som om jag inte försöker få tyst på honom eller?

 

Aja, vi var och lämnade ut lite tackkort idag, bättre sent än aldrig eh?

 

Solen skiner underbart men jag sitter inne på napp'duty' - alltså nära nog att stoppa in nappen innan han sätter igång och tjuter igen...