Varför? Den är där när jag vaknar och där när jag lägger mig. Nu fanns det bara en ynka liten paracetamol kvar så den fick slinka ner ensam i hopp om att den gör någon nytta!

Tycker ändå jag fått relativt mycket sömn. Gick och lade mig vid 8 igår... Vilket liv man lever, lever och lever, lever man ens eller exsisterar man bara?

 

Jag hinner liksom inte ens ta mig ut på dagtid utan jag springer runt här som en yr höna och försöker ordna allt innan vi åker upp till sjukhuset vid fyra. Hundarna ska matas x 2, de ska ut och motioneras, det ska städas och tvättas och sen ska det pumpas x 3. Man ska dusha, tvätta håret, sminka sig och även försöka förbereda allt innan Mason kommer hem. Pass som ska fixas och resor som ska bokas. Kanske låter konstigt men jag måste hem i Maj, med eller utan Mason mer eller mindre.

 

Jag hinner inte ens med att träffa mina vänner. Varken dagtid eller kvällstid. När vi väl kommer hem från sjukhuset så ska man laga middag, äta och sen stupar jag i säng för att gå upp mellan 12-1 för att pumpa. Så jag försöker få in några timmar sömn innan det. Sen är det upp igen vid 5-6 för att pumpa, försöka somna om, oftast poänglöst för att ta ut hundarna och pumpa igen vid 8-9...

 

Igår var vi på sjukhuset men lille Mason var så trött att han knappt var vaken en minut. Han har inte gått upp i vikt alls de senaste 4 dygnen. Så de ge honom nu ett pulver i mjölken (typ proteinpulver) så han ska kunna biffa på sig. De har också utrett hans gulsot vidare och testat hans lever, njurar etc för att se VARFÖR gulsoten inte släpper. De hittar ingen orsak. Nu ska de kolla om han har urinvägsinfektion som kan påverka det.

 

Vi fick hålla honom fast han sov igår och han låg mest på din kudde i en liten filt och mös. Det var knäpptyst på avdelningen igår, så skönt!