Jag har inte blivit beviljad min föräldrapenning och har inte jobbat på 4 veckor och jag shoppar som om min sista dag vore kommen. Jag vågar knappt tänka på hur mitt konto ser ut efter alla panikköp för att inte nämna saker som parkering på sjukhuset varje dag och den dagliga resan till och från sjukhuset i bensin. Plus alla extra utgifter för saker vi inte räknat med i och med hans tidiga födsel.

 

Inte för att jag skulle vart rikare om han kom som beräknat med då hade jag i alla fall haft chansen att få allt klart med föräldrapeng, ledighet och allt annat. Trodde naivt att man såklart skulle få låna en bröstpump på sjukhuset men tji fick jag, det var bara att åka och köpa en. Där rök 1400:- jag aldrig kommer se igen. Jag misunnar inte min son något men jag undrar hur alla 'andra' klarar av den ekonomiska pressen?!

 

Till det var man tvungen att köpa tillbehör, vi har fått köpa massor av nya kläder till preemies som vi tar hem och tvättar varje kväll då han använder 3-4 stycken bodys om dagen. Det är inga stora pengar men lägger man ihop allt så blir det mycket. Allt kan såklart inte planeras till punkt och pricka och mycket av det vi har köpt kan väl ses som onödigt och hade jag vetat hur det skulle bli så kanske jag hade tänkt efter lite före.

 

Eftersom jag är egen företagare så jobbar jag inte så blir det inga pengar. Men utgifterna är ju desamma. Hundförsäkring, el, mat, telefon, värme ska ju fortfarande betalas och utan inkomst så är det ju inte långt innan den buffer man har snabbt försvinner. 

 

Men det får helt enkelt lösa sig. Det finns ju inget annat man kan göra. Men jag förstår och har medkänsla för alla där ute som har det svårt. Man tycker att det borde finnas något skyddsnät för att hjälpa en när det blir såhär för alla har inte den turen att ha en sån stöttande familj som vi har och då går det nedåt snabbt och saker och ting kan helt tappa kontrollen.

 

Det får lösa sig helt enkelt, jag forstätter att stoppa huvudet i sanden en stund till!