så står man där och chansen är inom räckhåll. Tar man chansen eller låter man den glida iväg igen som så många gånger förr?

 

Well, idag tog jag chansen som jag borde gjort tidigare. Jag tog tag i saken som stört mig i över 8 månader. Jag ifrågasatte personen som gjort mig illa. Rakt upp och ner. Känns det bättre? Ja lite, fast jag vet att resultatet är detsamma egentligen. Jag har lämnat bollen på hennes planhalva och nu får det vara upp till henne att ta tag i saken. På ett sätt önskar jag att hon låter bli för då kan jag alltid säga till mig själv att jag gjorde så gott jag kunde. Visst vill hon höra av sig och reda ut det så är det helt ok också, hon kommer dock aldrig bli min bästa vän igen eller någon jag kommer kunna lita på eller vill ha i mitt liv nu när jag sett vad personen står och går för. Men jag är STOLT att jag idag tog tag i saken för en gångs skull.

 

Med tanke på hur mycket stress jag har i andra områden av mitt liv så hade jag inte behövt göra det utan det borde kommit från henne. Men man kan som sagt inte klämma blod ur en sten.

 

Nu ser vi fram emot ultraljudet om två timmar och chansen att få se vårt lilla troll igen ♥

 

Kan tillägga att trollet för tillfället har hicka där inne så det guppar härligt i magen!