Jag som försöker intala mig själv att det inte är så viktigt tvingade mig upp på vågen idag igen. Sist jag vägde mig var lite över en månad sedan (9 Januari) och jag har gått upp 2.5 kilo TILL!

 

Nu sätter paniken in på riktigt. Med information som säger att det är NU det börjar ta fart på riktigt så kan man ju undra vart det här ska sluta. Jag kan helt förstå folk som får ätstörningar vid graviditet, det känns så konstigt att inte känna igen sin kropp och bara bli större och större. Normalt sett när man går upp lite i vikt är ju att dra ned på det man stoppar i sig. Vilket är ganska omöjligt som gravid då man ofta kräver vissa saker mer än normalt. Och självklart vill man det allra bästa för sitt blivande barn men jag tror rädslan finns där att man tappar bort sig själv och att man 'slutar' ta hand om sig själv och bara ser sig som någon ugn som ska baka bröd. Man måste ta hand om ugnen också för annars blir det inte några bra bröd då kanske?!

 

Men till vilken gräns?

 

Det är så många aspekter av det här med graviditet att jag knappt hinner med. Knappt? Jag hinner inte med. Jag ska försöka förbereda mig mental och fysiskt. Jag ska försöka hinna med att förbereda allt hemma innan bebis. Jag ska förbereda mig för att mitt liv aldrig mer blir detsamma. Jag ska försöka förbereda min ekonomi för att klara av en mun till att mätta. Jag ska vila och ta hand om mig själv samtidigt som världen inte stannar för att en är gravid. Hemmet ska städas, maten ska lagas, tvätten ska tvättas och hundar ska tas hand om. Vilket är ett deltidsjobb i sig!

 

Jag ska försöka tänka ut vad jag vill för mitt barn, läsa böcker, gå på kontroller samt hinna med att åka upp till sjukhuset akut lite då och då.

 

Ta vara på mig själv, min man, familj och vänner och vara en bra fru, syster, dotter, vän och bekant samtidigt som jag ska gå på blivande föräldragruppsmöten.

 

Jag ska ta hand om en sorg till ett förlorat barn och ett jobb samtidigt som jag ska LE och ta vara på tiden innan bebis kommer som alla säger. Ta vara? Exakt hur då? Jag ska vila nu säger alla för sen kommer du inte få vila eller sova? Hur går det ihop

 

Paniken som sagt, den satte i för länge sen...