Tidig morgon
Japp imorse ficm man sätta väckarklockan för vid 8 skulle jag ringa kuratorn på sjukhuset hemma i Sverige. Vi pratade om det ena och det andra i nästan en timma. Det känns skönt att ha få pratat med någon som var där och vet vad som hände.
Vår favortsyrra-barnmorska Yvonne hade frågat om oss och skickade en stor kram ♥
Så nu känns det ganska bra på något sätt, lite hoppfullt!
Goaste SIGRID skickade en länk till en svensk tjej som också förlorat sitt barn bara några dagar äldre än George och det är så skönt att läsa att hennes känslor är som mina och hur dom är på väg mot en framtid som vi har lite svårt att se.
Idag är det tre veckor sen lillkillen föddes och det känns helt overkligt. Det känns som det aldrig hänt då allt runt omkring är det samma. Igår var jag speedad till tusen och kunde inte slappna av. Ville bara få någon klarhet i framtiden. Men sånna svar hittar man ju inte.
Kommentarer
Spanienfrugan säger:
Vad bra att du fick pratat med någon som känner till er situation. Kan tänka mig att det kändes bra.
Sigrid säger:
<3 <3 <3
Evelina säger:
Ville bara kika in och skicka över en stor kram. Att läsa om vad ni går igenom river upp så mycket inom mig men det tröstar att veta att vår historia kanske kan hjälpa er lite på vägen. Jag fick många visdomsord av en vän som gått igenom samma sak och det bästa var att inte se det som att vi förlorat ett barn - vi har faktiskt också FÅTT ett barn. Hon är vår trots att hon inte är med oss och vi väntar nu vårt andra barn, det är vi rörande överens om.
Ta hand om varandra <3
Evelina
Trackback