Idag är det en vecka sedan du inte fanns mer. 7 dagar har gått och allt känns skit. Jag sitter ensam och väntar på vad? Bättre tider? Vad kan bli bättre? Vädret? Ont i kroppen och mår som skit. Borde ringa barnmorskan och fråga om det ska kännas såhär. Ska det göra såhär ont? Hon varnade om blodförgiftning, vem fan bryr sig? Efter all skit så räknar jag nästan med att åka på skiten.

På något sätt hade det vart skönt att vara inlagd igen. Slippa sitta här och låtsas som om allt är ok. Fortfarande stora blåmärken på armarna där dom tagit allt blod, inte en ögonfrans kvar efter alla tårar och llivsgnistan den är som bortblåst. Inte ens med tanken på ett glas vin känns bättre- Orkar inte vara negativ om skiten som varit innan allt det här utan trodde verkligen att min lilla George var det som skulle få mig på andra tankar. Och visst fick det det.

Nu känns det som om allt annat kvittar. Jag bryr mig inte om jag missar alla luncher, alla fester eller om jag dör helt och hållet. Inte ens hundarna får mig att le. Dom jag levt för dom senaste 7 åren. Jag vill ge bort dom till bra hem så dom slipper sitta här med mig. Lägga mig ned och dö. Skjut mig någon, snälla. Jag ser ingen mening med att ens sitta här. Har för ont att gå ut och gå. Inget att göra hemma.

Försöker jobba men det intresserar mig inte. Vill inte ens ringa och prata med någon. Jag säger ju bara samma sak om och om igen och det blir inte bättre. Magkattaren kom som ett brev på posten den med och det gör bara saken bättre. Vill lägga min stackars kropp i ett varmt bad men det får jag vänta två veckor med för infektionsrisken.

Så vad jag gör då? Räknar ned dagarna till? Vad? Sommaren som aldrig kommer i det här skitlandet? Banta bort mitt fett? vad ska jag vänta och se fram emot? Ge mig ETT exempel. Jag ska ta tag i att packa undan allt vi köpt som står uppe på toaletten. Det stör mig egentligen inte att se det men det är ju onödigt att det bara står och samlar damm. Då är det bättre att lägga undan det på vinden. Funderade på att sälja det men jag orkar inte.

Vad mer kan jag göra? Vänta på? Att mitt hus ska brinna upp? Att mina hundar ska dö? Att min man ska dö? Vad mer kan gå åt helvete i mitt liv? Det är bara en stilla frågan. Efter mitt jävla skitliv så undrar jag vad mer? Folk säger att jag är negativ, ja tro fan det! Tro inte att jag överdriver, mitt liv har vart skit mer eller mindre från dagen jag föddes och folk brukar gråta när jag berättar min livshistoria.

Och nu detta. Mamma till dött barn. Vad mer? Änka? VAD MER! Kasta mer skit på mig då om ni vill. Men vad mer kan gå fel? Förutom att någon i familjen dör, mitt hus brinner ned eller mina hundarn dör så bryr jag mig inte. Gör vad du vill GUD eller vem fan det nu är som förstör i mitt liv. Vad har jag gjort från oskyldigt barn för att förtjäna detta? Jag trodde att jag gjorde rätt, tog chansen och hoppade. Med förödande konsekvenser. Vad fan hoppade jag för? Jag skulle hållt fast vid det jag alltid sagt, att jag inte skulle ha några barn. Och jag antar att det jag bett om nu blivit sanning. Så det är väl mitt eget fel antar jag. Att jag ens var så dum att jag TRODDE att det här skulle gå bra med en liten del av kroppen, vilken idiot. Jag borde vetat detta. Varför skulle något gå bra för mig?

Måste ringa någon, min mage tar död på mig (förhoppningsvis)