Och jag mår som en påse nötter. Huvudvärk och allmämt nere. Kom hem från doktorn med två olika antibiotika, kur 4 och 5 för mig på 3 1/2 månad. Säkert jättebra för kroppen. Dom vet inte vad som är fel så en av dem är generellt för infektion och det andra mot blodförgiftning. Känns asbra. Att ingen vet något. Varken nu eller då.

Smärtstillande fick jag ta efter behov och nu fick jag ju ta dom på morgonen i alla fall för att dämpa huvudvärken. Fick med mig både sovtabletter och stesolid (lugnande och ångestdämpande) från Sverige men har inte rört dom.

Somnade några timmar på eftermiddagen och kastade in handduken vid halv åtta igår och gick och la mig med hundarna. Drömde att jag tyckte det var konstigt att dom pratade engelska på svensk TV, måste trott att jag var kvar i Sverige.

Jag ser förjäklig ut med stora påsar under ögonen och fet och svullen. Orkar inte ens tänka tanken på att fixa till mig. Det blir bara kladdigt när mascaran rinner i alla fall.

På Fredag har jag fått tid hos en psykolog som alla erbjuds efter vad som hänt. Mitt enda plus är att jag vet vem det är då det är samma kille som beviljade mitt snitt. Dr Steele. Så honom ska jag få prata med nån timma. Vet inte vad man uppnår egentligen då situationen egentligen alltid är densamma och även om det är skönt att prata så löser det ju inga problem. Han vill väl se att man klarar det rent mentalt antar jag.

Hittar ingen som helst lust att göra något utan går på automat. Kastar in en tvätt, matar hundarna, städar lite, tar ut hundarna och sen sitter jag mest och glor. Orkar inte läsa alla andras bloggar om deras underbara liv. Vill inte sitta på Facebook och se allas magbilder och bebisar. Hade det inte vart för shoppen hade jag gått ur FB.

Har blivit bjuden på lunch idag. Jag slipper helst men det tar död på några timmar i alla fall.