9 Januari!

Då smäller det. Då ska dom kolla att allt ser ut som det ska men förhoppningsvis även kolla om det är en tjej eller kille där inne. Det är alltså det andra och sista ultraljudet man får, det tar cirka 30 minuter då dom kollar att allt är där det ska, allt växer som det ska och sånt som man behöver veta om en liten växande bebis.

Jag vet vad jag helst av allt skulle vilja ha
, utan att det blir ett ramaskri! Självklart vill jag att bebisen ska vara frisk och kry men fick jag en önskan utöver det så vet jag vad jag helst vill ha. Jag tror även jag vet vad det är så då blir jag inte besviken heller! För mig handlar det om vad som skulle passa bäst in hos oss, där vi bor och dem vi är. Skulle jag någon gång skaffa en till så tror jag faktiskt att jag vill ha en till av samma vare sig det blir en tjej eller kille. Så man har två av samma. Men jag vet inte. Vad jag ser på kompisars ungar och vad dom har är det lätt att jag vill ha en pojke. Flickor är griniga, tjuriga och jobbiga att ha att göra med när dom överstiger ett år. Killarna vi känner är alla mer laid back, inte bestämt lugnare men inte så förbenat gnälliga och som ska whina hela tiden. Men det kan ju helt skilja från vad andra tycker men baserat på dom ungarna jag känner så stämmer det til 99%.
4 Januari är det möte med nån dam på sjukhuset där det ska bestämmas om jag ska få föda på det sättet jag vill, mer om det sen.
15 December är det dags att gå till barnmorskan igen för att höra hjärtljuden för första gången. Vi får se om jag kommer bättre överens med barnmorskan då annars blir det att byta. Jag förstår inte folk som jobbar inom yrken där dom bara vill utnyttja sin makt och pracka på en deras syn och åsikt. Allakanske inte vill föda hemma och alla kanske inte vill amma? Och då ses man som en dålig mamma just av denna barnmorska. Är hon inte där för att stötta dig i dina beslut och råda dig till saker istället för att säga till dig vad som är bäst? För det måste ju vara individuellt?

Som sagt, vi får se, Anette får en chans till att vara lite snällare och mer ödmjuk annars byter jag helt enkelt. Det här är mitt barn och vi har trots allt rätt till val här i livet så därför vill jag inte ses ned på för något jag tycker och står för.

Idag är bebisen stor som en persika tydligen, det känns i och för sig inte men jag mår otroligt illa från och till. Det måste vara något speciellt som utlöser det för vissa dagar mår jag så dåligt att jag tror att jag fått influensan!

Kommentarer
Maria säger:

Jag vill också ha en pojke! Har velat ha i flera år. Men det är nog tyvärr lååångt bort om det ens blir något någon gång. Vill inte ha för sent heller, då får det hellre vara. :S

2011-11-21 | 18:43:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback