Och så tog det stopp

Jag hade ångan uppe och tänkte städa och fixa så allt var fint när man kommer hem imorgon. Far runt som en liten vessla och BAM, så springer jag in med smalbenet i sängens hörn. Aja, tänker jag och kör vidare. Ignorera smärtan, det blir bättre då. Vågar inte tittat utan springer vidare. Det börjar dunka och det är svårt att gå. Sätter mig ned ett tag och drar upp byxbenet. KÖTTFÄRS! Det är blod, blåmärken, svullet och det ser förskräckligt ut.

In i frysen och fram med en påse frysta räkor, benet i högläge och på med en handduk och räkorna. Och här sitter jag snart en och en halv timme senare.

Försökte ställa mig upp men attans
vad ont det gör. Sitter jag så värker det mindre. Vad gör jag nu då?

Det hjälper inte att grannnen slår i dörren var femte minut och jag är säker på att TV'n som sitter på vägger är på väg att ramla ned. På ett sätt önskar jag att den gör det så jag kan visa dem att jag menar allvar, snälla sluta slå i dörren.
En bild på mina fina ben som numera bara är ett minne blott - Duabi 2010

Nu har jag totalt tappat suget
för att packa och åka iväg så ont som det gör, är nästa lite tjutfärdig. Mannen har fått komma hem från jobbet för att ta ut hundarna åt mig. Vi åker om tre timmar och jag har inte ens duschat ;(

Har smällt i mig två paracetamol så får vi se om det hjälper. Wish me luck!

Kommentarer
Zebastian säger:

Snart kommer ni! Då har det gått över :)

2011-12-17 | 16:24:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback